So thought your wifi was safe, huh..

Ärligt talat: alltför många idag går i ovissheten och okunskapen om att deras hemnät är säkert. Om vi bortser från otyget att många installerar trådlösa accesspunkter hemma och lämnar dessa helt okrypterade, är det många stackars människor som får med sig gratis trådlöst modem, om de tecknar abonnemang med företaget si-eller-så. De installerar efter konstens alla regler, skriver in det lösenord de själva väljer och tror sig ha nätverket krypterat och säkrat..

De har tyvärr ingen aning om hur lätt det är att ta sig förbi det, även om de i fråga skulle välja ett mycket bra lösen (du som läser detta: byt OMEDELBART ut dina lösen om de är namnet på din hund, din hustrus flicknamn, ”password”, ”123qwe” eller ”Jesus”). Tanken grodde i mig när jag satt idag och kollade lite runt vad grannarna i närheten hade för skydd. Tyvärr var flera av dem löjligt enkla att kunna ta sig in genom. Frågan var inte ”om” utan ”när” Herman Hackare skulle kunna knacka på hos någon av dem och läsa högt vad de hade för ”hemlig” nätverksnyckel..

För läsarens egen del: du behöver inte veta vad det betyder, men om du skyddas av WEP-kryptering, är du farligt ute. Allt annat, förutom helt oskyddat, är bättre. Inget är idiotsäkert, men skillnaden kan vara att det skulle ta en ensam hackare några timmar i ena fallet, eller FRA några månader i det andra..

Scratchinstallation – wordpress

Om ni någonsin funderar på att sätta upp en egen webbserver och tänker bygga en hemsida, prova att installera WordPress från scratch genom att hämta installationspaketet från WordPress.org och läsa deras guide. Tar typ 10 minuter att anstränga sig och resultatet blir klockrent. Mitt eget blygsamma resultat finns på min hemserver: http://diper.no-ip.org/weblog

Frågan är ju nu om jag ska migrera över allt jag redan skrivit eller fortsätta här på officiella WordPress.com..

Julledigheten på väg mot sin ände

Julledighet – ett fenomen som jag skulle kunna leva livet genom om jag bara fick. Skämt åsido, jag njuter i fulla drag av att vara julledig, bara få vara tillsammans med nära och kära och för en kort tid göra alla de där andra sakerna man annars inte hinner under terminens gång. Häromdagen antydde någon att man ju blir rastlös bara av att sitta och inte ha något att göra under flera dagar. Det lämnar mig endast förstående om man ha kedjat fast sig i en stol vänd mot ett hörn under dessa dagar.

Nu låter jag för all del alltför melankolisk i början av år 2010, vilket inte stämmer; jag har stora förhoppningar och vill mycket inför året som kommer! Jag kommer dock inte ifrån att man alltför ofta går in i det nya året med en suck, känner att dagarna man hade så hög förväntan på – och det med rätta, jag har haft det underbart – bara flög förbi. Det kanske är en bra sak, får en att vänta desto mer på nästa jullov. Jag drar slutsatsen att jag till nästa jul får fundera ut hur jag ska känna mig utvilad och dessutom taggad för nya tag!

The army grows

Efter ett minst sagt peppande Go!…

Long story: jag har deltagit i Go! Uppsala, studentorganisationen Ny Generations turné speciellt för gruppmedlemmar i olika delar av Sverige. Det är första gången NG har någon satsning @127.0.0.1, så jag kunde inte annat än att ta tillfället i akt. Och en sådan fest det blev, fredagskvällen var en ren Jesuscentrerad karneval. Färger, former, film och media av alla de slag, skapade med eggen av ett knivskarpt mediateam, ackompanjerade en eventtropp som inte blygdes från att bjuda på sig själva ända till sista droppen. Resultatet blev av sällan skådad klass – folk jublade och tjöt; höga skratt avlöste andaktsfull tystnad; lekar, skämt och sketcher gjorde ingen lugn stund och lämnade ingen i Uppsalas Pingstkyrkan oberörd.

Lördagskvällen gick i samma anda. Tyvärr kunde jag inte vara med under resten av dagen, men Joakim Lundqvists predikan bar upp det jag hade förlorat riktigt bra! Han talade under temat ”Herre, öppna mina ögon”, men framförallt fokus på berättelsen om när Jesus Kristus botade en blind man. Denne kunde först bara se personer som ”gående träd”, men när Jesus lade händerna på honom en annan gång, såg han klart. Joakim förklarade att vi måste på samma sätt be att vi inte ska se personer som objekt, utan som de människor som Gud älskar och sålunda vi också måste älska. Kan säga att jag bad till Gud över denna sak, exakt vad är en sak mellan mig och Honom…

Jag är glad att ha varit där av ännu en orsak: our army grows! Vi är redan uppe i fem medlemmar som gärna kan tänka sig att vara med i NG-gruppen på Pollacksbacken. Ser sjukt mycket fram emot att få se om det finns desto fler och tillsammans sätta igång med NG:andet på UU Teknat! Helgen gav mig helt klart pepp till att ”bara göra det”.

/G

PS. Öppen begäran till NG Event: när släpper ni er första CD? DS.

En ny Ny Generation

Bloggkarriären går vidare mot nya stenvändningar, jag har redan börjat få ett antal (enligt mig) fina idéer om vad som en dag kommer att bli min tårtbit världsrapporterandets ädla konst. Här publicerar jag min första ad:

En ny Ny Generation är på väg; imorgon släpps den av oss glada medlemmar efterlängtade hemsidan -> klicka här! Enligt uppgift kommer ett mycket smartare och snyggare interface vara det första man ser. Exempelvis kommer det man letar  efter hos NG att vara högst ett par, tre musklick bort från huvudsidan. Innehållet bakom kulisserna är dessutom upphottade, allt material är rykande ny-/omgjort för att passa alla besökare. Skolgrupperna kommer att få se en ny insida (med nytt, ännu hemligt namn) med nya funktioner och lättare åtkomst av allt tillgängligt NG-material, anpassat för gruppens behov. Siten har tagit lång tid att utveckla, men onsdagen den 25/11 -09 kl 12:00 är den klar för release! Så ställ mobilkalendrarna med påminnelse om att gå in, för då smäller det högt i en av Sveriges största organisationer!

Tema (de där i färg alltså)

Då jag nu har har kommit ut i min bloggningskarriär, tar jag härmed och spatserar vidare mot kliv nummer två. Min första post fyllde mig med förväntan, stolthet – och besvikelse. Mitt nya livsverk ramades in i ett så massproducerat fabrikat som det bara gick att få, jag måste redan ha sett hundradet likadana bloggar. Jag talar om temat.

Och nej, mitt tema för skrivandet letar jag ännu efter. Teman (eng. ”Themes”) är något, såvitt jag har förstått bloggokulturen rätt, en hörnpelare för mina publikationer. Texten måste bäras upp av en inbjudande och för texten passande färg och form, sådant att mina yttranden blir till extra ljuvt ”eye-candy”.

I mitt forskande om just WordPress (som är Open Source (www.wordpress.org), något som ligger mig varmt om hjärtat) har funderingarna gått allt mellan att installera en egen kopia och skapa vilka galenskaper jag än kan tänka mig hitta på (och själv ta konsekvenserna), eller helt enkelt hålla tummarna för att kunna frammana någorlunda samma tankegångar på den officiella WordPress.com-sidan.

Som ett brev på posten, hittade jag händelsevis ”Bloggers Guide”, en blandning mellan bok och magasin, på Pressbyrån häromdagen. En stunds bläddring fick det att vattnas i magmunnen – kompletta guider till precis vilka teman som helst! Och jag kan utan omsvep dessutom använda den officiella hemsidan! Därefter en dröjande blick på prislappen: 299 svenska riksdaler! All temafärg försvann ur mitt nyss varma ansikte, ekonomin går hårt mot en stackars längtande student… Min livlina fick sålunda bli en kommande julafton.

Jag vet dock att mina teman i båda bemärkelser måste gå hand i hand för att jag ska kunna utge mig för att vara seriös. En seriös guide till släpptet av Ubuntu 10.04 får inte riktigt samma genomslagskraft om den kantas av färger som man annars enbart hittar i My Little Ponies förtrollade värld. Slutsatsen blir med andra ord att jag måste gå tillbaka till ruta ett och rannsaka mig själv: vad i fridens namn vill jag ha sagt?

Tar första darriga steget

OK, jag erkänner det: bloggning är trots allt något som fascinerar mig. Mina tankar om detta ”fenomen”, som känns som alldeles för gammalt för att tas i sådana ordalag över huvudtaget, har varit mycket splittrade – i huvudsak i fråga om att skriva något själv. ”Vad kan jag tillägga, det finns väl 1001 olika experter i vad jag än redan kan komma på, som redan täcker och bloggar om mitt ämne/intresseområde”. Eller varför inte klassikern: ”OK, jag bloggar. ..till vilka då?”.

Det har dock ändå bott en lust att uttrycka mig ut i etern vad som ligger på mitt hjärta, och med en bloggfluga som aldrig slutade surra var ju saken klar. Mitt problem är därmed konverterat: Vad hamnar egentligen på en blogg, förutom fängslande berättelser där jag sitter och stirrar ut genom ett fönster och ser löven singla ner, som drastiskt tar sin vändning när jag måste avsluta dagens bloggpass på grund av av pyrande kaffesug?

Mitt första steg är darrigt, men åtminstone i riktning mot ett svar på frågan. Uppsjön av ämnen tenderar nämligen att något paradoxalt variera mellan många, få, djupa och lättsamma; jag vill i samma rad fånga läsaren i ämnet ”Vi behöver bli fler notläsare, jag vill ha en extern kamerablixt i julklapp, Linux rulez och Jesus är Guds Son”. Tyvärr inser jag lätt svårigheten med att samtidigt bibehålla ett djup bakom min skrivkonst, varför jag kanske borde välja nisch. Tills dess drömmer jag om en trogen läsarskara.